Om boken: 1997 / I föregående volym av vår serie som heter "Konung" har läsarna redan bekantat sig med en av de mest dramatiska perioderna i Norges historia - epoken med "civila" krig och "bedrägeri" (XI-XII århundraden) Det fanns två kungar i landet - Sverrir och Magnus, och den första hade mycket tvivelaktiga rättigheter till tronen av birkebeinare (lett. ”björkbenta”), som fick detta smeknamn för att , som, efter att ha blivit utslitna under sina vandringar i skogarna, lindade benen i björkbark och dockspelare mot Sverrirs anhängare kallade anhängare av Magnus på grund av den ärmlösa kappan och huvan som bars av präster, som huvudsakligen var och gjorde motstånd mot Sverrirs makt samlade till och med en armé mot bedragaren, som fick smeknamnet medarbetare (från biskopens stab. I allmänhet måste man säga att motståndarna i denna kamp inte var särskilt blyga för att förolämpa varandra. Så här beskrivs det i den gamla "Sverris saga": "Nicholas och hans folk hade en gosse, som de kallade Ingi, son till kung Magnus son av Erling Skithög.” Om denna period och om maktkampen efter Sverrirs död kommer den att ta upp den sista delen av Kåre Holts trilogi ”Konung” och Harald Tysbergs roman ”Hakon. Arv.” Lycklig segling på vikingaskeppen!